Det är något speciellt med nyår! Det ger oss en ny start, nya möjlighet och hopp inför framtiden. En del tar ett glatt skutt in i det nya året med goda förhoppningar – andra kravlar sig in i det nya året med nöd och näppe.
Trots nästan två års liv under inflytande av en global pandemi, har jag outsläcklig tro och outsläckligt hopp för metodisterna i Norden och Baltikum. Isolering och begränsningar har varit allvarliga hinder. Ibland har restriktionerna varit meningsfulla och nödvändiga – ibland har de varit svårbegripliga och ologiska hinder för vår verksamhet. Ändå har målmedvetna församlingar, pastorer, diakoner och andra ledare utfört extraordinär tjänst för människor i sin härhet.
Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft. (Rom 15:13) Det är en av de uppmuntrande hälsningar som Paulus sänder till Rom och till oss. Dessa ord var vägledande för ett samtal i biskopsområdets kabinett, där distriktsföreståndarna (kyrkans regionala ledare) delade med sig av erfarenheter från tiden som gått och tankar inför de följande sex månaderna.
Här är några av deras inspirerande och förhoppningafulla tankar:
”Vår värld och kyrkan har upplevt flera kriser, pandemin är en av dem. Under pandemin har vi förlorat flera av våra redskap för tjänst, men vi har alltjämt det viktigaste, nämligen nådemedlen. Om vi betonar och gör bruk av nådemedlen kan vi både upprätthålla vår egen tro under pandemin och förnya vår kyrka.”
“Bön är nyckeln. I mitt område ber vi, samtalar och diskuterar hur vi bäst kan hjälpa familjer i nöd med de medel vi har.”
“Detta är en tid för reflektion – flera församlingar går genom en utvärderingsprocess, söker möjligheter, går genom sina styrkor och ser på behoven i sin närhet.” Jag läste nyligen att mer än hälften av metodistförsamlingarna i USA har antingen utvidgat eller startat nya verksamhetsformer under pandemin. Jag tror det är så också i mitt område.”
“Jag hade en syn när jag bad. Jag såg ett schackbräde. Jag kan pjäserna och hur de får röra sig, och ofta förväntar jag att Gud flyttar pjäserna efter strikt uppsatta regler. Men i synen svängde Gud om schackbrädet och pjäserna började röra sig på oförutsedda sätt mot Honom.”
”Jag ser att Gud förändrar församlingarna i denna tid, uppmuntrar och utmanar oss till en överlåtelse utanför vår bekvämlighetszon.”
“Församlingar uppfinner sig själva på nytt när de ser att en del människor inte kommer tillbaka till kyrkan efter pandemin och inser att vi måste förändras.”
“Jag är distriktsföreståndare på deltid och i församlingen där jag är pastor samlar vi regelbundet in pengar och köper godis och frukt som vi ger någon avdelning på sjukhuset för att som Metodistkyrka tacka och visa uppskattning för deras arbete. Det är vårt sätt att dela med oss av Jesu kärlek på ett påtagligt sätt. Det har blivit mycket uppskattat på sjukhuset. Det har också uppmärksamats av organisationen ”Projekt liv” som stöder svårt sjuka barn. Den föreningen är bra på att samla in pengar och de har föreslagit att vi sprider vårt initiativ också till andra sjukhus i trakten.”
“Herren har hopp och framtid för oss, det är jag övertygad om. Vi kan tänka på folket i fångenskap i Babylon och påminnas om hur viktigt det är att hållas vid liv. (Jer 29:4-14) Kristider har ofta visat sig vara tider då Guds folk lärt sig förtrösta på Gud och handla på ett nytt sätt. Framtiden må vara dunkel, med Gud är i framtiden och han utför sitt verk.”
Mitt personliga hopp inför det nya året är att vi fortsätter att uppmuntra, stödja och tala väl om varandra, och att vi finner nytt fotfäste, omorienterar oss och återupptäcker vad det betyder att få vara med i Guds mission. Krisen har tvingat oss ut ur vår bekvämlighetszon, att pröva nya vägar, upptäcka att kyrkan är mer än vi anade och att Kristus alltjämt använder oss att förmedla sin kärlek och frälsning till världen.
Till sist ber jag er att be för distriktsföreståndarna och för mig i våra uppgifter som ledare.
Biskop Christian Alsted
