Visst, det var exakt samma bok, samma ramsor, samma bilder men ändå kändes upplevelsen förvånansvärt tunn – nästan som en liten besvikelse.
Inte så sällan hör jag kristna drömma bakåt. Det kan gälla väckelser eller tider som varit, predikanter, möten och sånger man kommer ihåg, upplevelser med Gud som varit något alldeles speciellt. Och det är sant: vi har mycket att tacka Gud för. Samtidigt är riktningen för en troende alltid framåt. Gud har tankar för den här tiden som vi nu lever i och förmåga att göra storverk just idag. Om vi fastnar i det förgångna har vi inte förmåga att se det Gud vill just nu, inte heller förmåga att samarbeta med Honom. Och vi kommer ohjälpligt att kännas som en vindpust från gamla tider.
I en av kung Davids många psalmer skriver han: ”han lade en ny sång i min mun” (Ps. 40:4). David kunde lika väl ha sagt: ”han lade många nya sånger i min mun”, för så var det. David producerade nämligen största delen av psaltarpsalmerna. För mej är han en verklig förebild. Det verkar som om han bara satte sig ner med harpan och lät de nya orden flöda. Han sjöng ut sina känslor, sin längtan, sin hunger efter Gud. Allt blev en fräsch, ny sång och det var uppenbart att det låg ett ”nu” över Davids liv. Jag betvivlar att han kändes som en man med enbart minnen från fornstora dagar. Hans liv med Gud var något aktuellt och relevant.
I december 2021 kommer jag att presentera en julkalender på nätet. Jag har bett 24 kristna i Svenskfinland presentera en ny sång, alltså en sång de själva skrivit text och musik till. Jag är nämligen lite trött på tanken att vi är så snabba att låna andras sånger när vi kunde anta utmaningen att skriva nytt. Gud kan inspirera, ge ord, musik och innehåll – just nu. Fascinerande tanke!
Camilla Klockars
