När Henna under första ”säpinä”-kvällen utlyste den första sången, sade hon: ”Vi sjunger nummer 1. Där står i början Jumijärvi, Jumijärvi, hör vår sång – men nu sjunger vi Kavalahti i stället för Jumijärvi.” Och så flyttades MKUS:s lägerliv till nya ställen, med nya läger, men med samma fina målsättning och innehåll som det alltid varit: ”Fyll med ljusa minnen våra unga sinnen, bli en bro för vår tro!”
Kavalahti är scouternas lägerplats i Ingå. Där finns fina utrymmen för olika samlingar, och där finns också en härlig strand för alla simglada och kanoter och båt för små utfärder i viken.
Lägret hade som tema ”Utrustad”. Leon Jansson från Karleby höll i trådarna för morgonandakter, bibelstudium och aftonandakter. En praktisk sak utrustades lägeriterna med: att hitta i Nya testamentet. Oj, vad de kunde! Och mycket annat, som satte spår i hjärtat, tankarna och livet tillsammans.
Scoutfärdigheter hörde också till programmet. En scoutledare kom att under två eftermiddagar visa olika saker som socuterna själva brukar syssla med. Det var skönt att kunna sitta ute i solen och knåpa.
I köket jobbade man på högtryck. Matsedeln var väl planerad, och som någon sa på sista dagen: ”Det har bara varit god mat hela tiden!” Cata fungerade som husmor, till sin hjälp hade hon Christel Hellsten från Ingå. Tillsammans skapade de den goda maten, också med olika sallader. Som köksbiträden fungerade Sylvia Niemi-Kaija och Kaikka Växby.
Sista kvällen (onsdag) hade vi lägerbål. Vi grillade pinnbröd och korv och allt hade strykande åtgång. När lägerbålet började falna höll vi aftonandakt där ute på ängen. Det var en fin stämning med djup och innehåll.
På torsdag firade vi gudstjänst. Scouternas kapell var uppe på berget, och man kom dit längs en smal stig. Vi fick sitta på bänkar och stubbar. På altaret fanns ett kors – och även den lilla bruna kollektkorgen som hade funnits på Jumijärvi… Leon talade om Andens frukter i våra liv. När han räknade upp dem och frågade: ”Vem vill ha kärlek? Vem vill ha vänlighet?” så hördes en liten men klar pojkröst: ”Jag vill ha dem alla!” Vi blev nog alla utrustade, på olika sätt.
Det kändes lite vemodigt att gå tillbaka till matsalen för att säja farväl till varandra. Men stunden lättades av att vi blev bjudna på super-glass-portion: mycket glass, såser, marängkross och…. Mmm.
Alla ledare: Henna, Leon, Jenny samt alla i köket, med Cata i spetsen, fick ta emot blommor som tack. Så körde bilarna iväg.
Nästa gång – var det blir, när det blir vet vi ännu inte. Men ATT det blir läger nästa sommar är ju helt självklart! Tack Gud för det här lägret!
Kaikka Växby
