En mikrobiolog intervjuades i ett kulturprogram med anledning av att hans bok som just kommit ut. I boken ger han utryck för sin förundran över hur hela den här världen är konstruerad. Och jag tyckte mig höra något av förvåning när programledaren frågade: ”Och ändå är du ateist?” Mikrobiologen förklarade att han inte tycker sig ha någon anledning att längta bort, att hoppas på något på andra sidan graven. Han var nöjd med att leva den dag som är. Och jag suckar: Jag kan inte begära att han är lika insatt i den kristna tron som i sitt eget ämne. Men jag hoppas att han inte tror att den kristna tron enbart går ut på att längta till himlen.
När jag har fått tillfälle att tala om varför jag är en kristen, har jag sagt: Den kristna tron har placerat in mig i ett stort och meningsfullt sammanhang. Jag är inte utkastad i tillvaron som ett stycke rymdskrot, hänvisad till att skapa min egen lycka. Jag är omhändertagen av honom som är början och slutet, A och O, Jesus Kristus, Guds Son. Och i denna hisnande helhet har jag kallats att vara med i Guds stora mission att älska sin skapelse tillbaka till sig.
I Nya testamentet är längtan efter att Jesus ska komma tillbaka och ta de sina till sig mycket tydlig. Så stark att Petrus behöver trösta dem med att säga: En sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. 2 Petr 3:8-9. Och vi kommer också ihåg uppdraget: "Gå… ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” Matt 28:19-20. Det var inte något som gjordes i en handvändning.
Men Paulus är också mycket tydlig i det så kallade stora uppståndelsekapitlet: Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor. Och: Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. 1 Kor 15:19 och 13-14
I Filipperbrevet blir Paulus sedan riktigt personlig. Under rubriken ”Martyrdöd eller fortsatt verksamhet” läser vi: För mig är livet Kristus och döden en vinning – såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja. Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här, det är jag övertygad om… Fil 1:21-25a
Jag lever inte lika utsatt som Paulus, men jag kan inte en enda dag glömma de människor jag lärde känna i Ukraina! Jag begriper inte att det kan finnas sådan grymhet som de går igenom. Så inte ens en varm midsommarhelg är det väl så konstigt att man längtar bort nångång?
Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på andra sidan
och det tycker jag blir trist.
Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit –
men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit
Nils Ferlin
Hans Växby
Sänd feed-back till hans.vaxby[at]gmail.com
Foto: Kalle Kyläkoski
