Herrens måltid del II

Bordet är dukat

02.11.2023 kl. 08:48
När lärjungarna kom fram till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?” Matt 26:17 var det den naturligaste sak i världen. Det var ungefär som när vi frågar våra vänner emot slutet av året: Var ska ni fira jul i år? Det var en del av samhällets och människornas årsrytm. Och det representerade grunden för det judiska samhället. Jesus hade dessutom något speciellt i tankarna för den här påskmåltiden, sin sista måltid (The Last Supper).

I föregående Tankesmedja mindes vi hur Gud tog direktkontakt med Mose och instruerade hur judarnas befrielse från slavarbetet i Egypten skulle gå till. Och följer vi dialogen vidare mellan Gud och Mose i Andra Moseboken kommer vi fram till den andra saken vi behöver ha med oss från Gamla testamentet för att kunna nattvarden, Herrens måltid. ”Testamente” är förresten av gammal felöversättning som vi inte lyckats rätta till. Gamla testamentet borde egentligen heta Gamla förbundets skrifter. ”Förbund” – det är ett nyckelord.

Gud hade redan ingått i ett förbund med Abrahams ätt och Mose skulle sedan bli den som får det skriftligt när han tar emot de Tio budorden och folket lovar att vara troget sin Gud. Men redan mitt under de dramatiska händelserna när den egyptiska kungen försöker omintetgöra befrielsen förtydligar Gud för Mose vad som är i görningen: ”Jag är Herren.  Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Väldige, men jag gav mig inte till känna för dem under mitt namn Herren.  Jag upprättade också ett förbund med dem och lovade att ge dem Kanaan, det land där de bodde som främlingar.  Nu har jag hört israeliternas jämmer över att egypterna har gjort dem till slavar, och jag har tänkt på mitt förbund.  Säg därför till israeliterna: Jag är Herren, och jag skall föra er bort från tvångsarbetet hos egypterna och rädda er ur slaveriet hos dem. Jag skall lyfta min arm till väldiga straffdomar för att befria er.  Jag skall göra er till mitt folk och jag skall vara er Gud, och ni skall inse att jag är Herren, er Gud, som för er bort från tvångsarbetet hos egypterna. 2 Mos 6:2-7

När Jesus lade sig till bords var det för att fira både den stora befrielsen och det bestående förbundet mellan Gud och det judiska folket. Och lärjungarna anade till en början inte alls vad som var på väg att hända.

På Michelangelos kända målning Nattvarden kommer vi in mitt i måltiden. Och som vi ser finns alla lärjungarna på andra sidan bordet. Så – var så goda och sitt ner. Det finns plats för oss allesammans på den här sidan bordet.

På andra sidan finns de som minns slaveriet som om det var igår – här finns vi som vet hur härligt det är att få städa undan all smuts, allt skräp, allt vi borde gjort annolunda, att få all synd förlåten och få börja om med rent bord och rent hjärta. Kristus har befriat oss för att vi ska leva i frihet. Gal 5:1 (Message)

På andra sidan finns de som varje år med förundran glatt sig över att Gud aldrig upphävde eller svek sitt förbund – här finns vi på den här sidan som bjuds in i en ny dimension av Gudsförbundet genom Jesus.Kristus… förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Hebr 8:6 Gud själv har sagt: Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig. Hebr 13:5

Vi är stilla en stund och börjar fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap. Ef 3:18-19a  Vi torkar tårarna och stämmer lyckliga in i den avslutande tackbönen i Herrens måltid såsom vi firar den i Metodistkyrkan:

Vi tackar dig Jesus Kristus för himmelens bröd och försoningens vin som du ger oss för livets skull. Din närhet har vi sett med våra ögon, rört med våra händer och känt med våra läppar. Du har gett dig själv till oss. Nu ger vi oss själva till dig och till andra. Låt den måltid vi delat stärka oss att gå helighetens väg där målet för vår vandring är din himmelska glädje. Amen.

 Hans Växby

hans.vaxby@gmail.com

foto: umc.org och Santa Maria delle Grazie, Milan